Äntligen framme...

Jaha, så var det då fredag morgon, den 24 november. Efter en sisådär natt i Frankfurt, trots att vi sov i varsin säng, så fortsatte vår färd mot Dubai...

I bussen på väg mot flygplatsen...

Var nog både trött och lätt förvirrad denna morgon, för jag lyckades hoppa av vid fel terminal!!! Och jag som tänkt vara i good tid till incheckningen, ifall det skulle bli några problem. Väl framme på rätt terminal så träffade jag diverse "hjälpsamma" personer, som jobbade på Frankfurts flygplats. Exempel på fråga jag ställde: "Ursäkta, kan du hjälpa mig och se om detta är rätt" (skulle gå igenom en kontroll). Svar: "Det är inte mitt jobb att se att du är rätt". Annan fråga: "Ursäkta, kan jag få fråga dig en sak?" Svar: "Nej". Detta bådade inte gott...

Hittade tillslut fram till Etihad Airways incheckningsdisk. Helt plötsligt blev jag behandlad som VIP, fick gå före varenda människa i kön och hade två personer som hjälpte till så att vi kom rätt. Har sällan fått så bra service när jag ska ut och flyga...

Och på planet hade de blockat alla tre sätena för oss, så att vi skulle slippa ha någon bredvid oss. (Walter fick dock ligga på golvet ändå...)

Zzzzzz...

Flygresan flöt på utan några större strapatser, vi landade i Abu Dhabi före utsatt tid. Vårt flyt fortsatte, inga problem att lulla iväg med en hund i väska. Alla på flygplatsen var väldigt hjälpsamma. Vi hade med oss alla våra papper, vi hade importtillstånd, papper till tullen, med mera. 

Kom fram till tullen, de visade in oss till "chefsveterinären", som skulle kolla att allt var i sin ordning. Vi hade nästan allt. Det saknades dock ett så kallat inreseformulär... Men det skulle inte vara några problem, "just log in on your mocca account"... Huh?

Ska tilläggas att hon pratade väldigt fort, med stark brytning, och skulle snart sluta jobbet för kvällen... Hon sa samma saker flera gånger, lika fort. Jag fattade tillslut att det var på samma instans som vi beställt vårt importtillstånd, vi skulle ha beställt inreseformuläret där också. Fast det visste vi inte. Bob hade alla inloggningsuppgifter. Han stod utanför, och väntade på att hämta upp oss. Vi kunde inte nå varandra på telefon, det var som en bunker där veterinären satt. Vi fick skicka meddelande på Whatsapp... Den funkade ibland...

Veterinären fortsatte forcera, nu skulle jag göra proceduren på min telefon... Huh igen... Min telefon är till för att ringas på, fotografera med och lyssna på musik... Men va f... Inte underlättade det att hon med jämna mellanrum tog min telefon och talade in meddelande till Bob. Trodde hon inte att han fattade vad jag skrev?... Jag  började bli lite stressad. Walter hade inte varit ute sedan 07:00, vi landade 17:00 (svensk tid, 20:00 i UAE)... Men han låg som vanligt helt lugn i sin väska. Förstår inte hur han klarar sig... 

Lång historia kort, i 2 timmar(!) höll vi på med denna katastrofala nätuppkoppling. Jag trodde ett tag att vi skulle få sova där... Tillslut kom en otroligt snäll flygplatspolis och sa, säg till din man att komma till ankomst-dörren, så ska jag släppa in honom hit. 

De fick egentligen inte släppa in någon utifrån, så snacka om att det var sjyst gjort! I den rutiga väskan, ovanpå min resväska, ligger Walter helt ovetande om vilka bekymmer hans inresa skapat...

Allt blev så klart enklare med min dator, som jag packat upp, och att Bob, som hade alla inloggningsuppgifter, kom dit. Hade fortfarande problem med nätet, men tillslut var det klart! Tänk om de kunde släppt in honom tidigare, vi kunde ju inte hjälpa att deras hemsida var trög! Tänk att ett sådant litet problem, som att logga in på en hemsida för att göra en betalning, kunde bli så stort...

Koncentrerad...

Nu är vi insläppta!!!

Och Walter är utsläppt...

Nu hade vi bara en timmas bilresa till Dubai, det blev aningen senare än vad vi hade tänkt oss. (Lite info, Walters flygresa från Frankfurt till Dubai kostade "bara" 1381.25 euro... Som hittat. Tror att vi ska veckopendla...)

Bob hade fixat så att Walter kände sig välkommen...

Och jag också...

Första morgonen kände jag mig välkomnad av Dubai också, för det regnade!! Underbart!!!

Ett grått Dubai är ett flott Dubai, rimmat av M...

På eftermiddagen, när Bob kom hem, hade det klarnat...Vårt hus syns i bakgrunden...

Kompisar som inte setts på ett tag...

Tur att vi inte var här för två veckor sedan, då hade Walter behövt flytväst...

På Bobs kontor såg det ut så här...Så den fredagen blev det hemmakontor...

I lägenheten hade det också regnat in. Samma "toppkvalité" på lägenheterna här som det var i Korea... Bra att vi bor på tredje våningen...

Bobs hemmakontor, ha, ha...

(Han laddade nog inför fredagsölen på Hyatt hotell...)

Förresten, Walter hade inte alls behövt flytväst, han simmar som en fisk fortfarande...

På söndag var vi nämligen vid Dubai Islands Beach...

Där fick man ha hunden med sig på stranden... Det var en del regler att förhålla sig till. Hundpasset skulle vi haft med oss. Hoppsan. Det var dock ingen som kollade oss...

Fast man fick bara bada inom markerat område...

Som hundägare fick man ligga på gratis solstolar. För att vara ett land som inte är så förtjust i hundar, så måste jag säga att de fixat till det bra. Det var dock vissa hundägare som var problemet. Man låter väl inte sin hund pinka på solstolarna, där folk ligger och solar... Och bara för att man själv har hund, så uppskattar man väl inte att någon låter sin hund lukta på ens fossingar när man ligger och solar? Privacy please!

Vi lade oss lite vid sidan av...

"...och vi är ute i...eh... Dubai och simmar..." Ha, ha, ha, Bob fick tänka lite på var han befann sig innan han pratade. Annars var vi som sagt vid Dubai Islands Beach...

Förövrigt så har det väl inte hänt så mycket. Vi försöker mest att acklimatisera oss i omgivningarna lite...

Smart hund som tittar in i spegeln när jag fotar, ha, ha...

Ingen klagar på hund och ingen har sagt något om att vi går utan koppel heller...

Den som klagar är väl i så fall jag. Våra hundpromenader är... väldigt ljusa... väldigt varma... och väääldigt ...eh... raka...

Tur att man har riktmärken att gå efter...

...så att vi inte villar bort oss...

När det inte promeneras så vilas det eller sits i soffan... 

Förresten, bara för att få en ny kudde till soffan, gissa vem som köper en tröja, klipper isär den och gör ett... eh... tröjmonster...

Tröjmonstret är figuren till höger... Bob kallar henne "fru Fjärris". Fjärrkontrollen ligger nämligen i hennes lilla magficka...

Man roar sig bäst man kan. Fortsättning följer nästa vecka. Tjingeling...

Dags att packa...

 2011 kom jag på den briljanta idén att skriva en slags blogg- dagbok. Det var då Bob, Walter och jag skulle bo i Ulsan, Sydkorea, i 2,5 år. Det blev ju lite fler år i Korea än planen var från början. Jag skrev bloggen "Dita i Korea" 2011, 2012, 2013, 2015, 2016 och 2017... Puh.

Idag är tanken att jag ska börja skriva lite om vårt nästa utlandsboende.

Så här såg det ut i slutet av januari 2011, då Walter och jag skulle flytta till Ulsan. Sex (!) resväskor. Har sagt det förut, jag kan inte ens packa för två dagar hos mamma på Orust, än mindre för att vara borta i några år...

Den här gången är det lite mer moderat packning som gäller. Walter och jag ska bara vara borta på vinterhalvåret, så att packa för 6 månader ska väl inte vara så kinkigt... tyyp...

Jag har redan lite grejer på plats, så detta är bara... utfyllnad...

Nu tar det ett tag innan Walter och jag får promenera i favvisvädret (mitt), grått och/eller regnigt...

...för Bobs arbete tar oss till ett heeelt annat klimat. Inte kommer det att bli kallt inte... Fast Bob, som har bott i Dubai sedan slutet av maj, hävdar att det är "svinkallt" på kvällarna... Hmmm, säkert...

Trots hjälm och overall så gillar han värme, som synes...

 Det tog sin tid att hitta ett boende som vi var nöjda med. I september fick vi i alla fall tag på en lägenhet som kändes bra...

Längst till höger i bild ser man en bit av varvet, där Bob jobbar. Jag gillar att man ser lite palmer och vatten, och inte bara en massa skyskrapor. 

Fast vi ser lite skyskrapor också... Och Burj Khalifa ligger aningen åt höger i bild, bakom grannhuset. Så vi har nära till staaan...

Det fanns inte direkt mycket i lägenheten. Här har Bob mätstickan med sig, för att mäta och planlägga lite... Här är det köksön som ska passa in...

Att få hjälp med diverse saker är i alla fall väldigt enkelt. Det kommer någon som ett skott och fixar det som behövs. Här borrar de upp gardinstänger. Bob håller koll så att de dammsuger SAMTIDIGT som de borrar. Inget "borr-damm" här inte...

Och här kommer tvättmaskin och diskmaskin...

Det gick dock inte helt friktionsfritt, för diskmaskinen var för hög för hålet under diskbänken. Bob fick "fixa" lite...

Mer grejer bärs in...

Bob är alltid lika glad när han fixar. Fixare Bob, ha, ha...

Han är glad när han shoppar plastblommor...

Han är glad när han sågar brädor med brödkniven (hade ingen verktygslåda än)...

Brödkniven funkade så där. Bättre att ta till hederlig muskelkraft... Han fick faktiskt inget blåmärke på låret...

                                

Och vad skulle vi ha brädbitarna till? Jo, om diskmaskinen var för hög, så var spisen för låg... Så vi fick pallra upp den på brädbitar. Tur att ingen av oss har tummen mitt i näven... och Bob ser lika glad ut...

Fast gladast var han nog när jag plockade fram en prinsesstårta ur resväskan, på hans födelsedag. Spana in ögonen, ha, ha... (Här bor vi fortfarande på Airbnb, därav röran i bakgrunden...) 

Jag har faktiskt också varit med och "fixat". Jag har ju "pendlat" några gånger mellan Göteborg och Dubai, för det har varit för varmt för Walter att vara där. Nästan för mig också. Här har jag släpat resväskor från Airbnb till vår lägenhet. Den 13 september flyttade vi in... Jag ser glad ut, men syns svetten som rinner i ansiktet?!... 

Jag har även släpat in lådor med grejer i. Och "avplastat" alla grejer. Allt var inlindat hundra varv i plast!!

Himla jobbigt jobb...

Vill hellre sitta i soffan med min kamel och dricka vin (trots att vinglasen inte kommit än)...

   Dubai by night...

     Så var det dags för mig att åka hem till Sverige igen...

Där blev det mindre kul. Sista oktober blev ett riktigt jobbigt dygn...

Walter fick åka akut till doktorn, han hade jättesvårt att andas... Här ligger han, lite lätt drogad, på min kappa...

Han fick syrgas, han blev röntgad, det togs ultraljud och det togs blodprov. Tillslut misstänkte man en infektion, troligen lunginflammation...

Efter cirka 10 timmar på akuten, så vågade vi åka hem. Här är Walters piller-bricka... Hjärtmedicin, vätskedrivande och antibiotika...

Som tur var började han bli bättre redan nästa dag, tack vare antibiotikan...

På återbesök efter drygt en vecka. Han ser lite lessen och nervös ut... 

Men alla prover visade förbättring, så nu är han tack och lov sig själv igen. Det firades med ett restaurangbesök...

Det var lite nervöst ett tag. Tänk om han inte skulle kunna följa med... Puh... Men nu har vi plockat fram passet, och börjat göra oss klara för resan... 

Fast det är ju inte bara pass vi ska ha. Här är bara några av de papper vi måste ha för flyga med Walter till Dubai. Observera, det är flygbolaget som ska ha det, för att se om vi uppfyller alla krav för att de ska godkänna "pet in cabin". Snacka om krångligt!!! Undrar hur det ska bli när vi väl landar...

Avslutningsvis, på tal om att göra oss klara inför resan... Bob har ju inte träffat mig och Walter på några veckor nu. Så självklart har vi alla tre, på olika sätt, försökt att "snygga till oss" lite.

M fixar leendet...

Bob fixar...övre delen av ansiktet...och lite haka... 

(Eller ska han aspirera som nya spiderman?...)

Walter fick manikyr och pedikyr. Han var nog minst nöjd av oss...

Då var det bättre med en helg hos "mormor", och få lite "mini-julafton"...

...och få ligga och snarka i soffan...

Det funkar att snarka i en hotellsäng också, för det ska vi göra i natt...

Nu är Walter ganska nöjd, och det är jag jag också. För idag, torsdag, har vi i alla fall kommit nästan halvvägs. I natt sover vi på flygplatshotellet i Frankfurt. Och imorgon blir en spännande (kanske lite nervös ) dag... Kommer vi hela vägen fram tro? Förhoppningsvis är alla papper i sin ordning, när vi imorgon fortsätter vår färd med Etihad Airways och sedan landar i Abu Dhabi (för man kan inte landa i Dubai när man flyger med hund tydligen...) Som sagt, en spännande dag...

Förhoppningsvis sitter vi alla tre i soffan och myser i morgon kväll. Fortsättning följer nästa vecka. Tjingeling...