Museum of the Future, plus en del att fira...

Det har inte varit lika svettigt på våra morgonpromenader den här veckan, bara runt 34 grader. Men det går ju som sagt mot ännu varmare tider...

Därför har vi fortsatt jobbet med att få alla Walter papper i ordning, så att vi får lov att flyga hem till svalare breddgrader. Här är vi på besök hos United Arab Emirates Ministry of Climat Change & Environment. Det är tydligen det enda stället som kan verifiera att Walters chipnummer är korrekt. Hon kontrollerade alla andra papper också...

Bob och Walter väntade tålmodigt. NU ska alla papper vara i sin ordning! Jippie!

Processen med att skaffa visum till mig har varit igång ett tag. Till skillnad från Walter så får jag komma tillbaka hit även utan en massa papper. Men det är enklare att ha visum, då slipper man betala böter för att man stannat längre än vad turistvisumet godkänner... (Som vi fått göra)... 

Vi tog ett tjusigt foto som vi sände till myndigheten. Fingeravtryck och annat hade de redan fått. Jag hade precis kommit från träningen och var både rufsig och svettig, men det spelade väl ingen roll. Fotot blev inte godkänt...

Det var inte rufs och svett som avgjorde, axlarna skulle tydligen synas. Nytt foto togs hos en riktig fotograf (inte Bob). Men va f... Jag har ju inte en enda skrynkla i ansiktet?!...

Jag försökte skämta med fotografen om min släta hud. Hon blev jätteorolig över att hon kanske gjort något fel... Kan väl aldrig vara fel att ta bort skrynklor, ha, ha...

Fotot blev godkänt, men vi var inte färdiga ännu. För nu skulle jag ta fingeravtryck igen...

Jag ställde mig i damkön...

Alla fingrar, handflatan, sidan av handen, allt skulle skannas av digitalt. Nu var jag väl ändå färdig?!

Igår kom det, mitt tjusiga visum. Nu kan jag resa fram och tillbaka hur mycket och hur ofta jag vill... Värt att fira...

Vi har firat annat också, förra fredagen var det ju 17 maj, Norges nationaldag. Då var vi tillbaka på Loca (där Bob och jag gjorde "studiebesök" förra veckan).

Jag hade pyntat mig med norska flaggan...

Bob var snygg utan pynt...

Lokalen var självklart pyntad...

Bob med Andrew, en av "fixarna"...

Jag visar upp min stiliga, hemgjorda flagga...

Anita, Andrews fru, var den andra "fixaren"...

Glada guttar, Bob, Ingolf och Christer... 

Söta Lara och jag...

Guðmar med sin fina familj; Lara, Guðmar, Siri och Magni...

Jag måste så klart ta en selfie...

Guðmar med sin söta dotter...

Vi minglar lite... Bob, Andrew Hans-Jacob och Sölvie...

Dags att sätta sig till bords...

Nationalsången sjungs... 

"Ja, vi elsker dette landet, som det stiger frem,

furet, værbitt over vannet, med de tusen hjem."

Guðmar dansade för sig själv, ha, ha... 

De skålar för Guðmars danstalang...

Det var många som hade samlats för firandet...

Geir och jag...

Det var en trevlig kväll. Men för oss var det dags att gå hemåt till Walter...

Söndagen bjöd på soligt väder. 😎 Då hade vi annat som var värt att fira: Vi hade fått tag på biljetter till Museum of the Future...

Vår selfie blev otroligt tjusig...

I guideboken står att: "När du börjar din rundtur inne i muséet, glöm inte att ta en paus och ta en smygtitt på byggnadens fängslande lobby"...

Jag smygtittar och filmar de flygande fiskarna...

Hissarna som tog oss upp till "startstationen" såg futuristiska ut...

Besöket startar på 5:e våningen. Temat för denna våning fokuserar på livet i rymden 2071 och "utforskar hur framtiden för rymdresor kan hjälpa mänskligheten att hantera sina utmaningar"...

Vi ska på en rymdexpedition och föras ut till yttre rymden, 600 kilometer ovanför jorden. Där ska vi besöka OSS Hope-stationen...

Vår digitala guide...

Genom rymdfärjesimuleringen Orbital Space Station kommer vi att få uppleva hur livet i yttre rymden är...

Mot rymden...

Skyttelsimulering, med alla de realistiska ljud och processer som pågår under en riktig rymdfärjas start. Vi njuter av flygvyerna över både Dubai och yttre rymden...

Framme vid OSS Hope-stationen. Flygturen tog cirka 4 minuter...

Gubben i månen...

Modell av rymdstationen...

Vi var inte direkt ensamma på rymdresan...

Bob tittar ner på jorden...

Inne i OSS Hope-stationens kommandocentral...

Här guidas man till uppdrag som anställer rekryter och kan ansöka om att få vara del av de uppdragen. De skriver Now Hiring!! Bäst att ansöka fort!

Testar vilken overall jag ska ha...

Director of Sound Therapy, tja det passar nog mig...

Bob ser skeptisk ut...

Planeter...

Här kan man "ta sig tid att utforska de uppdrag som stationen utför, man kan övervaka projekten och mycket annat"...

Skanna armbandet..

"Welcome Maritha"...

Måste känna lite på planeterna...

Så tar skytteln oss ner till jorden igen. Bob pekar mot Port de la Mer, där vi bor...

Väl nere på jorden så tog vi oss till The Heal Institute, på 4:e våningen. Där välkomnades vi av utsikten över futuristiska Dubai, möjligen 2071...

Burj Khalifa är en liten plutt bland Dubais andra skyskrapor...

The Heal Institute belyser ekologin och den biologiska mångfalden i framtiden. Våningen är indelad i tre huvudutställningar; The Garden, Vault of Life och Ecosystem Simulator. Alla tre fokuserar på "den naturliga världen och vad som väntar". Här har vi kommit till The Garden och vandrar genom den digitala Amazonskogen...

Här får Bob "uppleva skogens verkliga ljud och sevärdheter och upplever på så sätt naturens under"...

Digital regnskog...

Så kom vi till The Vault of Life. Det är ett DNA-valv, kallas även för The Library. Där hänger 2400 kristallburkar med DNA-prover i. 

Varje kristallburk är "etsad med en unik bild av en existerande eller till och med utdöd livsform." Man kan se en mängd små detaljer, som annars kan vara svåra att se. För vem vill syna en spindel för nära? Inte jag...

Glasburkarna är upplysta av ljus, som gör rummet ganska vackert och lite spektakulärt...

Maneter synar man sällan...

Coolt ljus...

Fanns större varelser än maneter och spindlar...

Ännu en stor varelse, vars DNA vi gärna vill spara...

Kollibri... Nu får det räcka med DNA, vi vandrar vidare...

Vi kommer då till The Ecosystem Simulator. Där får man "en laboratorieupplevelse, som testar hur en ny art kan förändra vår miljö". 

Bob testar att göra "sitt eget träd"...

Wind Resistant Tree... Ett träd som står stadigt när det blåser...

Det blev ett vackert träd... Passar Bob perfekt, både egenskaper och utseende...

Växter och andra naturmaterial i glaskupoler... Nu var jag färdig för nästa nivå...

På tredje våningen kom vi till Al Waha, kan översättas till Oas. Det är en "serie upplevelser som kan läka ditt sinne och din kropp. Du kan ta en paus från digitala medier och njuta av en helande upplevelse".

Wish Pool, sänd en önskan till framtiden...

"Ett spa för dina sinnen". Bob går på det "vågiga" golvet...

Försökte att ta ett foto på golvet, ha, ha...

Ännu ett "sensoriskt rum", alltså vad vi kan uppleva med våra fem sinnen; syn, hörsel, känsel, smak och lukt...

Här skulle vi känna/ höra vibrationen från den stora mässingsgongen. "Do not touch" sa de i högtalaren till Bob hela tiden, ha, ha... Han rörde den inte, han försökte "känna i luften"...

Vet inte om jag kände något...

Så kom vi till våning två, som visade "Imorgon, Idag". Oavsett om det är idag eller imorgon så vet man alltid var man kan hitta Bob, vid en bil... Denna våning är "en hyllning till den teknik som kan förnya framtiden." 

Här visade man främst fram de "prylar och innovationer som kan hjälpa dig att övervinna utmaningar och forma en positiv framtid." Roboten kanske kan hjälpa till att städa hemma, det skulle ju vara positivt... 

Hon hade ibland svårt att höra vad folk frågade henne. Bob undrade om hon kunde gråta. Hennes svar: "Robotar kan känna av och ge gensvar på omvärlden. Känslor är begränsade till djur och människor. Men jag tror att jag skulle vilja ha en annan fråga". 

Nu var vi klara med vår besök på framtidsmuséet...

Vi lämnar Museum of the Future...

Och Walter och jag lämnar Dubai för ett tag. Så nu tar det ett tag tills vi kan se Khalifatornet...

...och persika viken på våra promenader. 

Och Bob får vänta med att smygbesöka kylen, för att Walter vill ha kalkon eller ost...

Så från och med idag, torsdag, sitter Bob och jag på olika håll. Tråkigt, men så är det. Bloggandet tar paus tills oktober/ november, då temperaturen i Dubai är "Waltervänlig" igen. Tills dess får Bob nöja sig med dessa nya husdjur... Walter har redan accepterat dem...

Tjingeling...