Gamla och nya ställen...

"Cloudy. The sky is grey and white and cloudy..."  I morse kunde jag sjunga som Simon and Garfunkel. Det var en härlig, grå himmel som mötte oss på morgonpromenaden, på samma gamla ställe som vanligt...

 

Vädret har annars också varit som vanligt. Soligt och varmt. Vi besökte ett gammalt ställe för lunch i helgen, Bikers Café...

De säljer inte bara mat, utan även hjälmar, motorcyklar och T-shirts. Jag vill ha en tröja med denna döskalle på!

Och så vill jag ha mat! Det tog otroligt lång tid att få nåt i magen den här dagen...

Det var viktigt att vara mätt och belåten, för vi hade en liten uppgift att göra...

...att skaffa en bra bilstol till Walter, för vi skulle på en lite längre biltur efter lunchen. Här har vi den nyinköpta stolen...

Walter verkar vara så där nöjd...

"Jäkla sk*t-bilstol"...

Det var på tiden att vi skaffade en riktig hundstol, för vi skulle på utflykt till ett nytt ställe, The Irish Village...

Äntligen en rekorderlig irländsk pub! 

Riktigt bra trubadur hade de på utsidan...

Bob bland gröngräset... Och Walter...

Här är han, ha, ha...

Ooost...

Irish Village ligger vid Dubai Duty Free Tennis Stadium, som anses vara "tennisens hem" i Förenade Arabemiraten. Här står "5 upplysta Deco-Turf-tennisbanor till förfogande för storstjärnor som Federer, Djokovic och systrarna Williams"... När inte dessa atleter skuttar runt på banorna, då är andra tennisfantaster välkomna. Här kan man få privatlektioner som passar för alla åldrar och nivåer... Funkar antagligen inte för någon som helt saknar bollsinne... (Jag...) Mer intressant än tennis var att det låg en mängd olika restauranger runt omkring tennisstadion. (Hittade denna bilden på nätet...)

Vi promenerade runt på området lite, det var mysigt, som att vandra runt i olika små byar nästan. Förutom irländsk mat och dryck så såg vi japansk, libanesisk och italiensk restaurang, för att bara nämna några. Vi ska åka tillbaka hit en annan dag, när vi inte har bilen med oss... (Lite vin hade ju varit gott...)

Vi tog i alla fall en glass...

Vi har så klart hunnit med en promenad till gamla vanliga stället Hyatt, för lite mat och dryck...

Ooost igen...

Snygg...

Snyggare...

Snyggast... Städtant, ha, ha... Tog bilden för att himlen i bakgrunden var så fin...

Månen dyker upp som ett skott över husen på kvällen...

Bob ville ha mera månfoto...

Så här blev det...

Städtanten plockar upp efter sin hund...

När jag ändå hade städutrustning kring håret, så tänkte jag i veckan ta tag i mitt pysslande. Det har legat på is ett tag, för jag har inte haft någon lera för att kunna fortsätta med projekten. Här är ett pysseljobb som väntar...

Bob hjälper till med ett annat jobb, som också väntar på lera...

Walter hjälper till på sitt sätt...

Det är inte vanlig lera jag är på jakt efter. Jag letar efter en produkt jag behöver för att kunna göra papperslera. Förra helgen lyckades jag hitta något som jag tänkte var bra...

Ingredienser till pappersleran: Blötlagt tidningspapper, trälim, potatismjöl och marmorpulver. Det var marmorpulvret jag inte lyckats få tag i, trots envist sökande på Amazon. Men nu så! 

Att en burk ska vara så svår att öppna!! Jag är inte svag i nyporna, men locket gick verkligen inte att skruva upp. Fick ta i med hårdhandskarna för att få tag på mitt efterlängtade pulver...

Nu börjar det likna nåt'...

Aningen kletigt, men det fixar man med potatismjöl... Leran blev faktiskt perfekt i konsistensen. Jag gick för att hämta första projektet som behövde lera...

Bland annat en uppsättning tänder, som skulle kletas in i för att bli hårdare. Att hämta mina attiraljer och ta på mig nya handskar tog nog cirka en minut... 

När jag kom tillbaka till leran igen så var den en HÅRD KLUMP... Men va f.... Sådan blev inte leran när jag gjorde den sist! Jag tog en titt på (den svåröppnade) burken och läste: Very quick drying... Väldigt snabbtorkande alltså... Jaha... 

Jag blev inte alls irriterad...

Burken åkte i soppåsen... Nu blir det till att fortsätta att leta efter marmorpulver. Och det blir av förklarliga skäl inga nyheter om mitt pysslande... Fortsättning följer om ett tag... 

Tjiingeling...

Vanligheter...

Det har inte hänt så mycket spännande den här veckan, så det blir mest det gamla vanliga. Som vanligt stirrar Walter uppfodrande på mig när han vill gå ut...

Han stirrar förresten så hela tiden, även när han kisar mot solen...

Något som däremot inte hör till vanligheten är att vi lagar mat. Men har man fått trattisar från mamma Annette, så kan man ju inte låta bli att göra en svampomelett. Det är smaskens det!

Något som verkar höra till vanligheter här är att någonting ofta går sönder/ slutar fungera/ är trasigt. När vi flyttade in i lägenheten så hade vi problem med att luftkonditioneringen inte fungerade, att skåpsluckorna i köket inte stängde, att handfatet läckte, att varmvattenberedaren läckte, för att bara nämna något...

Till saken hör att vi bor i ett helt nytt bostadsområde, ingen har bott i vår lägenhet tidigare. Det regnar inte jätteofta, men för ett tag sedan kom det massor med regn och våra fönster läckte in vatten. Husen har 12 månaders garanti så vi ringde "servicekontoret". Därifrån skickas några "hantverkare". De är väldigt snälla, men inte direkt kunniga på vare sig sitt yrke eller på engelska. Det blir väldigt svårt att kommunicera då. Och allt lagas med Silicon, och då menar jag allt... Jag fick ha en tolk till slut... (skojar inte) Jag smygfotograferade när de satt på balkongen och kletade Silicon...

Samtidigt hade vi en rinnande toalett som skulle fixas... (Trevligt med en film på en toalettstol...)

Att laga en rinnande toastol är ett ganska litet jobb. Men om hantverkaren kommer i flipflop, med en hink full av "prylar", då fattar man att det inte kommer att gå så bra... Denne snälle man började direkt med att försöka bryta upp "spolningsknappen" med sina bara fingrar... -Vill du ha lite redskap? frågade Bob, som turligt nog var hemma. -Nej, detta har jag gjort många gånger, sa mannen... Hmm... Han lyckades till slut med att bryta upp knappen, och slutsatsen var att allt måste bytas ut. -Nja, sa Bob, och bad att få titta lite. Bob vred på flottören åt höger, och vips så var allt klart... Fixare Bob...

Till vanligheterna hör även att gå till gymmet. För det mesta är jag nöjd med de attiraljer som finns och att jag nästan alltid är ensam i lokalen. (Här är Bob med och smygfotograferar...)

Ibland har jag dock mötts av denna skylt, och då får man inte träna. Tänk om SATS skulle skicka hem sina medlemmar varje gång de städade... Gissa om jag varit liiite irriterad de gånger jag tvingats gå hem igen...

Här städas lamporna för fullt. Fast idag fick vi lov att träna...

På plats och ensam, jippie! (förutom städkillarna) Bara ett problem... Som vanligt blir jag helt bländad inne på gymmet. Man kan ju tro att det är från solen, men vi har tonade fönsterglas här...

Det kommer från den jäkla ljusrampen, som nyss blivit dammad... Alla spotlights är riktade neråt. Jag har många gånger gått och puttat upp dem, så att jag slipper få ögonen förstörda när jag tränar. Men nu riktades lamporna neråt igen av städkillarna. De ska tydligen vara riktade neråt sa killarna, order från managern... Han kom förresten också in på gymmet. Och han tyckte att jag kunde släcka ljuset när jag tränade ensam... Man skulle alltså inte fixa problemet... 

Jag har faktiskt sett folk ha solglasögon på sig när de står på löpbanden. Borde inte höra till vanligheten...

Jag skippar brillor, jag tar keps istället...

Så till något helt annat. För ovanlighetens skull har vi denna vecka varit på en liten stadsutflykt. Här går jag med bestämda steg...

                    

Jag är inte på väg till någon "medical clinic"...

Nej, det var tyg och sybehör som stod på listan, förrådet började tryta...

Som vanligt får Bob bära påsarna, ha, ha...

Efter shoppingturen så hämtade vi vår kompis, och promenerade till Hyatt... Som vanligt...

Inte världens mest nöjda hund för tillfället...

Toalettbesök... (för Walter alltså...)

Allt blev genast bättre...

Och nu är det allra bäst, hemma på den egna balkongen...

Veckan har fortsatt med vanligheter, som hundpromenader...

Fast någonting var annorlunda, för vad var det som låg och flöt i vår vik?

Såg ut som ett vrak av något slag... På Bobs jobb hade man olika teorier om vad det kunde vara. Kanske en gammal båt?...

Tittar man lite närmare på virket så kan det kanske stämma...

Hör inte till vanligheten att det kommer rester av ett piratskepp flytande...

Och idag kom det fler grejer inflytande i viken. En stor, svart låda! Spännande!! Kanske ska man tvinga Bob att skutta i vattnet, och undersöka det hela...

...för tänk om det är en skattkista! Då åker vi nog hem...

Tjingeling...