Walter på väg, återigen...: Fylla dagarna med gamla minnen...❤️‍🩹

Samma visa varje morgon.💔 Det finns ingen Walter som får dagen att börja med ett leende... Och inte har det hänt så mycket kul grejer i veckan, så att man får lust att le.

Jag har förresten inte lust att göra någonting...

Men i måndags så besökte jag i alla fall Kings Vet Clinic, för att donera Walters överblivna godisar och för att tacka för deras vänliga bemötande. Jag hade även med mig en korg med "godsaker" till personalen och ett brev till Dr Abdullah. Till vänster står söta K, och så har vi

Dr Abdullah... Han har varit så otroligt mjuk och fin, samtidigt skämtsam och lättsam, varje gång Walter och jag har besökt kliniken. Nu ville jag bara säga tack för att han gjorde Walters regnbågsfärd så fin. Dr Abdullah utstrålar en sådan medkänsla och empati, så jag började gråta så fort jag såg honom. Blev inga ord sagda här inte...

I korgen fanns även detta foto inramat. Jag vill att de ska komma ihåg Walter...

I tisdags var jag hos tandläkaren för att få lite vitare tänder. Det här var inte heller så kul, även om det var självvalt... Allt för att fylla dagarna...

På onsdag var jag hos ortopeden, jättekul...

Jag fick träffa doktor Moosa Kazim, som var väldigt lugn och trevlig...

Jag har haft en liktorn på foten, som inte försvinner, trots alla mina ansträngningar. Jag vet att det är mina träningsskor som orsakar detta. Men jag älskar ju mina fasta, hårda träningsskor...

Nåja, doktor Moosa kunde skära bort den, så det lät ju fint. Jag bekymrade mig lite över bedövningssprutan. Alla sprutor man får i foten gör sk*t-ont! Men det behövde jag inte bekymra mig över, för jag skulle inte ha någon bedövning alls!! Så han skar bort hela grejen utan bedövning... Och det gjorde bara liiite ont....

Klart...

I helgen så försökte vi främst (som vanligt nu för tiden) att få dagarna och kvällarna att gå. Vi åkte i lördags in till Dubai Mall, vid Burj Khalifa...

Där roar sig folk till exempel med att titta på dykare i det stora akvariet...

Själv ville jag till Pandora. Jag var i stort behov av en tass, att hänga på mitt armband...

Efter shoppingen åt vi middag på italienska Bice Mare, i Souk Al Bahar. Vi var tidiga, så vi var helt ensamma... Mer mat till oss?

Trots mitt ansträngda leende, så är jag nöjd med mitt tillskott på ett av mina armband...

Min nya tass. Bokstaven W hade jag redan, och den blir ju även ett M... Nu är vi alltid tillsammans, Walter och jag...🐾❤️

Liten sängfösare framför Burj Khalifa...

...som hade ljusshow som vanligt...

Så var det dags att boka taxi och åka hem... Till tomma lägenheten...

I söndags var vi ute på stan igen, jag behövde mer tyger och sybehör...

Sen tog vi en biltur, för att ha någonting att göra...

Vädret var varmt (stekhett) och disigt...

Burj Khalifa syns väldigt dimmigt... Tur att det inte var sån här dimma när vi var uppe på toppen. Då hade det inte varit mycket utsikt att se...

Framme vid vår destination, 777 Cars Trading...

En Mercedes, med "fel" färg och tydligen väldigt illa skött, allt enligt bil-specialisten på bilden...

Här kan man ju verkligen prata om fel... Vem lackar bilen så att den ska se smutsig ut?!

Hemma igen, utan detta...💔Då måste man komma ihåg att Walter är på sin egen resa nu...

Eller så kan man minnas alla de resor vi har gjort tillsammans...❤️ Här är Mamma, Walter och jag på väg till London, i oktober 2014... Walter var 4 år...

Övernattning i Tyskland. Då fick han så klart sova i samma säng som mamma Annette...

"Over one million happy pets have travelled with us"... Låter ju toppen...

...för vi skulle åka Eurotunneln, eller kanaltunneln... Den är "en 50 kilometer lång järnvägstunnel, varav 39 km undervattenstunnel, under Engelska kanalen. Den går mellan Couquelles, nära Calais i norra Frankrike, och Folkestone, i Kent i Storbritannien... Det var jädrans smalt att komma in med jeepen, men det gick. Här sitter mina kartläsare...

Jag tyckte att det var läbbigt att veta att vi åkte under vatten... I 30 minuter... Vi är ute och "luftar oss" lite...

Men allt gick toppen, och Walter sussade nästan hela resan...

Äntligen framme i Beaufort Gardens, Knightsbridge! Fast vi kom fram när det var mörkt och inte utan krångel... Först och främst vänstertrafiken. Höll på att krocka i första rondellen. Bilarna kom ju från fel håll! Puh. Och sen en GPS som inte var uppdaterad. "Turn Right"... Men där fanns ju ingen väg, så jag fick "turn left" i stället och så där höll vi på! Men till slut fick vi syn på Buckingham Palace och sedan Harrods, och vips så var vi framme...

Lite kvälls-gullande efter vår långa resa...

Självklart fick Walter sova hos mamma Annette i gästrummet...

Som den världsvana hund han är, så har han självklart sett Buckingham Palace...

...och han har sett Big Ben...

Här tar vi en liten båttur på Themsen och spanar in Tower Bridge...

Walter verkar inte särskilt intresserad...

Det blev lite långt att gå på vår sightseeing, för hans små ben, så vi köpte en väska...

Det är som sagt aldrig några problem med Walter. Inte ens när han stoppas ner i väska, med engelska flaggan på...🐾❤️

Fika i skuggan av Tower Bridge...

"Vad kan detta vara för något?"

"Luktar sådär..."

"Blä!"

"Detta känns bättre..."

"Fast detta är nog bäst!💖"

Walter har självklart besökt alla trevliga parker i London. I Hyde Park har han spatserat i regnet. Det gillade han som synes sådär...

Han har spatserat där i fint väder också, det gillade han betydligt bättre...

Titta på fåglar var ett måste...

Ibland satt vi på en bänk och tittade på allt möjligt...

Är man i London så besöker man diverse pubar. Det har Walter så klart gjort. Här är han med mamma Annette utanför The Hour Glass. Om man stod lite "på kanten", vid tegelstensväggen, då hade man sol långt fram på kvällen. Det gällde att "passa tiden", annars fick man stå och frysa... Vet inte om pubens namn baserats på detta...

Närbild på mamma och Walter, bland alla fina pub-blommor...

Kuststaden Brighton ligger bara en kort bilresa från London. "Sedan 1800-talet har Brighton varit en av Englands främsta stranddestinationer. Brighton är dock myckeet mer än bara en kuststad. Det är också en välkomnande och livlig stad, och är också ett känt nav för konstnärer och tillverkare". Dit ville Walter åka...

På promenad längs med Brightons små strandstugor...

Inga problem att gå på restaurang. Här sitter vi ute i solen...

Fast när solen gick i moln, och det blev lite kyligt, då var det inga problem att sitta inne heller...

Piren är en av Brightons största sevärdheter, med spelhallar, åkattraktioner och matmarknader. Där var dock inga vovvar tillåtna. En ledsen hund har placerat sig i fönstret, där han tittar ut över piren, genom regnet...

Vi var kanske borta i 1,5 timma, sen ville vi hem till Walter igen...

Han var glad att få vara med på en liten drink före maten...

Och Walter fick vara med på en liten drink efter maten också, för på hotellets restaurang var alla välkomna...

Och sen var han välkommen att sova i mammas rum (och säng)...

Morgonpromenad i Brighton...

Det började regna. Walters favvis-väder? Nä, inte direkt...

Och att husse går på andra sidan vägen är väl inte heller någon favorit...

Fast åka bil är nog det som står längst ner på listan. Inte kul...

Men... Är man Världens Bästa Walter så är man... ZZzzz❤️Han sover, med huvudet lutat mot de tjocka "stötdämparna", som jag sytt i leopardtyg... Bara det bästa är gott nog...

Nu var det Weymouth som skulle utforskas. Här var jag på Tjæreborg språkresa,

när jag var 16 år. Och det var ju i förrgår...

Vi vandrade längs havet...

Vovve på upptäcktsfärd...

Vi besökte puben The Black Dog, den mest historiska puben i området. Den är byggd någon gång på 1500-talet och ligger i centrala Weymouht.

Närbild på de snyggaste pub-besökarna...

På vägen hem såg vi en spökhund!! Nej då, det är bara Walter som kommer rusande. Och långt där borta vid pilen står Bob...

Äntligen på hotellet igen...

På morgonpromenaden försökte Walter skaffa en ny kompis... eller?...

Sedan var det dags att åka vidare. Nu skulle vi till detta spännande ställe...

Stonehenge...

Men... Dit fick minsann inga hundar komma, så vi fick gå i skytteltrafik. Först gick mamma och jag, då fick Bob vänta med Walter...

Sedan var det mammas tur att vänta "utanför", medan Bob och jag beundrade de stora stenbumlingarna...

Löjligt, varför ska man hindra en sådan här stilig hund, att besöka några historiska stenar?...

Nåja, det är inte alltid lätt att vara hund, inte ens Världens Bästa Walter. Ibland måste man till exempel bli buren, för att det både är mycket folk och mycket trafik...

Fast åka tunnelbana var i alla fall inga problem...

Mysigt...

Walter har flitigt besökt Portobello Garden Arcade, i Notting Hill och på bilden är han den enda som ser avslappnad ut. Mamma och jag verkar lite stela...

Originalbilden. Jag har nämligen satt fast kameran på en papperskorg, för att ta en selfie på oss. Vi ville ju inte att någon skulle ta den och springa iväg...😬