Fjärde veckan utan Walter...💔

 Jag saknar våra fantastiska morgonpromenader, då vi såg soluppgången... 

I helgen har det inte hänt så mycket. Lördagen tillbringades hemma...

På söndag åkte vi till Mall of the Emirates. Tycker faktiskt bättre om den än Dubai Mall. Denna känns aningen mindre (ändå är den ett av världens största köpcentrum!) och inte så "flashig"... Fast följde vi deras regler för att kunna gå in? Jag hade linne på mig...

Närbild på reglerna... 

Nåja, inga större problem att komma in. Bob kollar vart vi ska...

Vi ska tydligen åka ner...

Köplusten var inte på topp. Det är ju 40 grader ute...

Nu ska vi tydligen åka upp...

Halvhjärtat försök att prova en för liten klänning...😬

Vi kikade in på Ski Dubai, en skidanläggning inomhus, på 22 500 kvadratmeter... 

Ser ut som en skidby i Österrike...

Massor av korgliftar i taket...

Bob hoppade högt, när renarna plötsligt började prata med honom. Väldigt högljutt!...

Slut på shoppingturen. Inget blev inhandlat, men hemma så hade vi paket som väntade utanför dörren. Beställningar från Amazon och liknande. Fast inte ens detta är lika kul som det brukar...

Förut så har vi haft någon som har tyckt att det var väldigt spännande med paket...

Paket från mamma Annette i Sverige, till Korea var höjdpunkter. Här är det julklappar i paketet, och Walter har redan placerat sig i lådan...

Det gjorde han jämt...

Även här i Dubai. Alltid fanns det någonting att få slita sönder...

Hej och hå... Det var alltid roligt att beskåda...❤️

Annars är allt som vanligt. Lite trist. Jag har varit hos min fina frisör Helen. Titta på hennes hår!! Det är helt fantastiskt! Och hon är väldigt gullig och trevlig att prata med, så detta var nog mitt första, äkta leende på länge. Idag pratade vi om hennes katt Baguette och om Walter...

Sängen är tom... Walter har en sådan här säng till, den andra står i sovrummet. Jag kommer aldrig att kunna göra mig av med dem! 

Jag har läst på nätet om en kvinna som gör mönster till olika mjukisdjur. Hon hade mönster till något som hette Kip the Keepsake dog. Keepsake betyder minnessak, och hunden kan broderas med datum och/ eller minnen, man kan sy den av tyger som har särskild betydelse osv. Kanske kunde jag sy en "minnes-hund" av Walters sängar? Men jag ville inte ha en sittande hund, mera en liggande, som teddybjörnen. Så jag prövade att sätta ihop två mönster, det ena från Kip och det andra från Honey Bear...

Innan jag klipper isär sängarna, så måste jag så klart provsy en hund. Mitt prov-sy-tyg köpte jag förra helgen... Ville ha en glad färg...

Här kommer mitt försök på minneshund...

Nu har jag en orange tyghund, med skägg, som ligger i Walters säng, som sen ska bli en tyghund... 

Hur ska man kunna ersätta en sådan här? Han var helt enkelt den bästa man kan tänka sig! 

Här sitter han på bardisken, hemma i Exordium, i Ulsan, 2012... Två år gammal...❤️ 

Nu blir det mera reseberättelser om Walter, det är ju hans blogg... Han var alltid som ett litet ljus när vi var ute på middag. (På bilden sitter vi på La Franzo, i Okpo, 2016).

Pizza-tajm!

I Okpo följde han många gånger med mig till koreanska posten, och satt och väntade tills jag var klar framme vid disken. Vilken hund gör det?! Han är inte ens två år gammal!

Och han var bästa resesällskapet. Här är han och jag på väg till Ulsan från Okpo. Vi ska till kinesiska ambassaden för att hämta mitt Kina-visum. Walter är ungefär två år.

Ensam hund på väg till China Town...

Ensam hund i China Town...

Och här sitter han och väntar utanför resekontoret...

Han var alltid snygg på alla selfies, och han missade aldrig att titta in i kameran...

Korea hade många härliga stränder där han kunde sträcka ut ordentligt... Han älskade att springa i sanden...

Han tyckte om att vara på stranden här i Dubai också, även om han inte kunde springa lika fort. Det var skönt att få ligga på handduk, under parasollen, i skuggan...

 

...eller så ligger man i sanden bland alla väskor i stället, funkar det också...

Walter har utforskat många olika delar av Korea tillsammans med oss. Här är vi på väg till 

Namhae, 2012...

Äntligen framme på på Hilton Golf & Spa Resort, som vi faktiskt besökte flera gånger...

Det var fina naturområden kring golfbanorna, så det var perfekt för Walter. Det fanns massor av gräs att springa på. Jippieee...

Walter fick lära sig hur man fixar turordningen då man ska ut och slå... Allt enligt "Golfare-Bob"...

Här kunde man spana ut över vattnet från nån bro...

...eller bara ligga och gona sig i solen på gräsmattan...

Sitta och sova i en fåtölj på terrassen gick också bra...

I Namhae var det även perfekt för Walter att "sola" och bada...

Har hört någonstans att griffoner inte gillar att bada. Det stämmer inte...

Han verkar leta efter bästa stället att "doppa sig" på...

Inte det bästa badstället kanske...

Här var bättre. Och med flytväst blir man ju som en fisk i vattnet...

Walter plaskar på...

Världens Bästa Walter...

Liten parantes gällande Walter och simning. Som senior var han lika bra på att simma, som när han var ung... Här plaskar han omkring vid Dubai Islands Beach...

Tillbaka till vår Namhaevistelse... Bortskämd har han alltid varit. Han ville minsann inte sitta på den steniga bottnen...

Bob sitter lite "damigt", men det är inte helt lätt att ha en blöt, hal hund i knät...

När vi ändå var i Namhae, så kom vi på den eminenta idén att vi skulle paddla kajak... 

Denna lördag var det dock fler än vi som hade kommit på samma idé.

Stället var fullt, av både koreaner och amerikaner... Därför var alla kajaker med en stor sittbrunn uthyrda, så vi kunde bara få en kajak med två sittbrunnar i... Hm, det blir ju intressant med en liten hund...

Walter var aningen tveksam till den här utflykten. Han ålar sig nerför landgången. Och inte blev det bättre av att ha en stor publik! Kändes som att alla stannade upp, bara för att titta på oss och vår hund. Walters tjusiga flytväst var i alla fall på plats, så han tålde att tittas på...

Kallas man Världens Bästa Walter så... Efter några steg så var det inga problem att tassa fram på den vingliga landgången, till publikens förtjusning...

På plats i kajaken. Bob startade nästan med en "eskimåsväng" när han satte sig. Vår uthyrare glömde nämligen att hålla tag i kajaken ordentligt... Puh... Tur att Walter och jag stod på bryggan, vi hade väl ramlat i... (Ifall någon inte vet så innebär en eskimåsväng att man snurrar hela kajaken ett varv runt i vattnet. Lätt som en plätt...)

Ute på böljan den blå. Vi startade med att nästan paddla rakt in i stenpiren som vi precis lämnat. Det var aningen vingligt... Och inte blev det bättre av alla som stod på land och glodde!! Mitt i allt detta så lyckades Bob ändå med konststycket att agera fotograf. (Av förklarliga skäl blev det inte så många fler foton tagna. Det gällde mest att koncentrera sig på att paddla. Och framför allt på att hålla balansen...)

Som vanligt så var Walter lugn som en filbunke. Han bara låg och tittade på havet... Det var inte så lätt att paddla med en hund i knät heller. Men vad skulle man göra, Walter fick ju inte plats någon annan stans, i denna två-håls-kajak... 

Vi kom i alla fall helskinnade från detta äventyr. Walter och jag pustar ut efter den händelserika dagen... 

Som sagt, Walter har alltid varit bästa resesällskapet. 2016 bestämde vi oss för att åka en sväng till Jeju, för att titta på alla "stengubbar"... (Har redan redan skrivit om vårt besök på Jeju här: 

Dita i Korea: Hälsningar från Jeju)

 

 

Det var en bit att åka. Vi körde först drygt 3 timmar, från Geoje till Wando. För att komma till Wando från fastlandet var vi tvungna att åka båt... Eller kanske snarare en liten färja...

Under bilresan så åt vi ibland på restaurang, ibland på parkeringsplatser... Bara Walter fick sin Dentastix efter maten, så var han nöjd...

Från Wando skulle vi dagen efter ta en stor färja över till Jeju. Tung packning?

Ta-da! Gissa vem som var i bagen? Vi vågade inte fråga om man fick ha hund med sig på hotellet, för då hade vi kanske tvingats att sova i bilen..

 Dagen därpå tog vi stora färjan över till Jeju...

Det var många på färjan som ville hälsa på Walter...

Fast damerna verkade nöjda över att hälsa på Bob också...

Men vem kan motstå denne snygging?...

Äntligen framme. Ön är av vulkaniskt ursprung och sådana här stenskulpturer, Dolharubang, finns det gott om. De sägs representera skydd och fertilitet...

Bob har hämtat vår lilla mini... Enda bilen som fanns då vi bokade! Allt var fullbokat på grund av Cheusok... (Chuseok översätts till "höstafton" på koreanska, och infaller i "mitten" av hösten. Familjer samlas för att återknyta kontakten med nära och kära och besöka sina förfäders gravar.)

Jag gillar det som stod på registreringsplåten: PLEASE DO NOT TEASE OR ANNOY THE MINI...

Framme vid hotellet, Beewool Chaewool... Rummet hade lite väl skarpa färger tycker jag...

Det tyckte nog Walter om Bobs kläder också. Han blev helt förskräckt och började skälla för fullt. Han tyckte inte alls om den tjusiga munderingen. (De fina rosa kläderna låg i korgen på sminkbordet...)

Men säg det inte en Dentastix kan fixa...

Måste ju kontrollera omgivningarna lite. Vi hade fin gräsmatta för Walter att strosa 

omkring på...

Hotellet utifrån. Vi har balkongen högst upp, till vänster...

Nu skulle vi på utflykt i vår lilla mini...

Vi åkte till Cheonjiyeng Waterfall, ett av de tre mest berömda vattenfallen på Jeju Island. Vi hade glömt koppel (som vanligt), så Walter fick gå kopplad i väskremmen. Funkade fint... (Egentligen ville man att jag skulle bära honom. Det gjorde jag inte...)

Cheonjiyeng-vattenfallet. Cheonjiyeng betyder "dammen i skärningspunkten mellan himmel och jord". Folk på Jeju menar att Cheonjiyeng var tillflyktsort för gudarna, som ofta tog sina bad här, innan de återvände till himlen...

Här var mycket folk. Jag ville helst få ett foto av oss alla tre framför vattenfallet...

Vi fick hjälp så klart! Fast de var lite väl entusiastiska med att få Walter till att titta in i kameran. 

Så han bestämde sig för att titta bort helt och hållet...

Här är gänget, med egen selfie-pinne och allt. De var väldigt entusiastiska hela tiden...😱

Vi promenerar vidare...

I bakgrunden syns den subtropiska skogen. Enligt legenden ville gudarna ha en plats att vila på, som påminde om deras hem i himlen. Då svarade himlen med att sända ner denna trädgård...

Walter och Bob på upptäcktsfärd...

Mästerfotografen Bob...

Tjusigt foto det blev. Walter måste spana in fåglarna lite...

Vid Cheonjiyeon Outdoor Performance Hall hittade vi en skulptur av två drakar, som vaktade den magiska Yeoeujiu-pärlan... Legenden säger: Det bodde en drake i Cheonjiyeng Falls. Den vackra och godhjärtade Suncheon blev illa behandlad av en man i byn. I rätt ögonblick kastade sig draken då upp ur vattnet, grep mannen och flög iväg med honom. Suncheon lugnade ner sig och fann snart en lysande, magisk Yeoeujiu-pärla under sin fot. Efter detta blev hennes familj och ättlingar väldigt framgångsrika och lyckliga...

Innan vi skulle åka hem så måste jag köpa en Dolharubang-gubbe! (Fast kanske inte så stor...)

Köpte en stengubbe i lagom storlek, en som fick plats i plastpåsen... Kvinnan i butiken var helt fascinerad av att Walter inte sprang iväg... Som de flesta koreanska hundarna gör...

Det syns att Jeju är en vulkanö. På många ställen finns gamla kraterbildningar, och slättlandet är fylld av förvittrad lava, som tydligen har förvandlats till mycket bördig jord...

Det inträffade lite missöden här på hotellet. Vattenröret till handfatet gick sönder, hela badrummet blev fullt av vatten. Lampan i badrummet gick sönder, så allt blev svart i duschen... Självklart hjälpte Bob det gulliga paret, som skötte hotellet... Allt fixades. Det är alltid bra att ha en ficklampa...

Morgonen gryr på Jeju. Walter tittar ut över ägorna...

Han fick vara ensam en liten stund, när vi besökte Jeju Stone Park... Idag hade Mini en annan chaufför...

Vi såg massor av Dolhareubang...

...och andra stenar också. Men det har jag redan skrivit om i Dita i Korea, som sagt...

Efter att ha tittat på stenar en stund så hämtade vi vår kompis, och åkte till havet...

"Det är inte jag som har gjort tassavtrycken!"

Det regnade lite, så vi sökte skydd...

Liten hemlis: Det är inte vatten i Lafuma-flaskan. De har sällan vitt vin här, så jag smugglade med mig eget. Hade varit godare i vinglas...

Walter skvallrar inte...

Sen tog vi en promenad över Saeyeongyo Bridge, som är den längsta gångbron som byggts i den sydligaste delen av landet. Bron förbinder Seogwipos hamn med Bird Island...

Börjar att bli blött...

Walter kollar utsikten...

"Hemma" på hotellet var det dags att grilla lite mat...

Robothund i regnet. Hoppas han inte får kortslutning...

Efter några dagars äventyr på Jeju, var det dags att åka tillbaka till Okpo. Walter sitter säkert på toppen av Bobs väskor...

Walter såg nog fram emot att få sova i sin egen säng och äta Dentastix på sin egen matta... Walter... Den mest fantastiska hunden i världen...

Bilden är lånad från Rainbow Bridge Society... Det är ju inte bara Walter som har passerat regnbågsbron...

"Sorg är det tysta surret av en kärlek, som inte längre har någon kropp. Det är spökvikten vid fotändan av sängen där han brukade sova. Hur du fortfarande pausar innan du öppnar ett ostpaket, av gammal vana. Hur ditt hjärta hoppar över ett slag, när du ser hans favoritleksak under soffan, dammig men orörd.  

Det här är inte bara sorg – det är ekot av tusen små ritualer som en gång hade liten betydelse, men som nu betyder allt. Hur han knuffade din hand för att bli klappad medan du arbetade, eller hur hans svans dunkade i golvet vid ljudet av din röst. Hur huset känns som ett museum i hans frånvaro – varje hörn viskar: Han var här. Han betydde något.  

Till en början är sorgen som en vild best– med vassa tänder och trasiga andetag. Den tuggar sig igenom dina dagar och lämnar dig söndersliten. Men långsamt lägger sig stormen inom dig. Inte för att kärleken bleknar, utan för att den hittar nya platser att bo på. På samma sätt som du ler mot en främmande hund, som har samma fåniga öron. På samma sätt som du kommer på dig själv med att spara den sista tuggan av din smörgås och sedan inser att ingen väntar på den. Du "går inte vidare" från en kärlek som denna. Du vänder den inåt, in i din själ. Du bär den i ditt sätt att vandra genom världen lite mjukare nu, lite ömmare – för att han lärde dig hur.  

Sorg är inte en brist. Det är avtrycket av en kärlek så djup, att den överlevde sin form. Så låt den värka. Låt den dröja kvar. Låt den påminna dig: Det du saknar är inte borta. Det är bara begravt i ditt nervsystem – en puls av värme när du minst anar det. En dag kommer du att berätta hans historia och skratta innan du gråter. En dag kommer hans minne att kännas som solljus på dina axlar istället för en tyngd på ditt bröst. Inte för att du har glömt, utan för att kärleken har en förmåga att förvandla sår till visdom." 

Världens Bästa Walter. Din säng är tom...💔

❤️