Vädret har varit märkligt den sista tiden. Ibland är det soligt och jättevarmt, så man kan sola på balkongen...
Eller så är det väder-varningar som gäller, och halvstorm. Eller så är det fortfarande jättevarmt men risk för ösregn. Man vet varken ut eller in...
I helgen var vi på en week end trip, och som tur var så hade vi bra bilväder, soligt och inget regn. Målet var att åka tvärs över emiratet, till Dibba Al-Fujairah. Resan var väl det egentliga målet, för vi ville se hur landskapet såg ut utanför själva Dubai. Vi ville se öknen och kanske lite kameler. Det blir sand, berg och vägar idag... Och en del cement...
Här passerar vi den magnifika Sharjah Moskén. Mosken, med sina tillhörande trädgårdar och faciliteter, sträcker ut sig över en yta på 190 000 m². Över 2200 bilar och bussar får plats på parkeringsplatsen...

Jag hade förväntat mig aningen intressantare vägar än att omges av en massa kraftledningar. De kommer tydligen från koleldade kraftverk, (rena stenåldern). Om inte elen räcker så finns det en "park" med 1400 dieselgeneratorer, som ser till att det finns ström för alla. Parken lär vara hårt diskuterad för att den släpper ut en mängd föroreningar här i Dubai. Tydligen är Dubai bland de "värsta i klassen" när det kommer till dålig luft...
Gick ju jättebra. De betade bara, så det enda jag såg var i princip deras ryggar...

TVÅ kameler kikar upp...

Är nog dags att åka vidare...

Jag spanar vidare, här går också några väl kamouflerade kameler och betar... Man får använda förstoringsglas för att se dem...
Vägen blev inte mer spännande, trots att vi körde mot Hajar Mountains... Jag förväntade mig inte att det skulle vara så mycket berg och sten, trodde mer att jag skulle få se vackra ökenlandskap...
Och här byggde någon en lyxvilla...
En av många cementfabriker vi passerade. De ligger nära bergen, där stenen bryts ner till sand, som passar till att göra cement av... Men va... Det finns ju massor av sand här!? (Även om vi inte lyckats köra igenom några ökenområden, ha, ha...)
Äntligen börjar vägen att öppna upp sig, man kan ana att vi närmar oss kusten. Slutdestinationen var som sagt Dibba Al-Fujairah...

Vi kör in i stan... Så här såg det ut till vänster...
...och så här såg det ut till höger... Staden var självklart större än detta, men såg i princip likadan ut hela vägen. Fast jag gillade det...
Äntligen!
"Är ju nästan likadant som hemma..."
Nja, aningen friare är det allt...
Detta kändes dock mindre fritt... "Titt-ut" när man sitter på toa är inte populärt...



Undrar hur man tänkte här...

Kvällspromenad... Vi var inte jättenöjda med hotellet faktiskt, trots att vi bokat en svit. Vi bodde i två stora rum, utan mattor. Det var som en stor "konferenslägenhet". Inte mysigt alls. Enda fördelen var, att hotellet var hundvänligt. I rummen alltså, för vi kunde inte gå till någon restaurang med Walter.
Vi fick sitta ute i ett ganska tomt barområde. Bob frös...
Det gjorde inte jag, ha, ha. Och maten var god... Vinet också...
Morgonen gryr över Dibba. Innan vi begav oss hemåt så tänkte vi åka ner mot Dibba Rock, som syns till höger om palmen.


Här kunde man inte komma ner till havet...
Vi vände och körde åt ett annat håll...
...mot båthamnen... Hm, verkar inte så lovande det heller...
Inte direkt...
Same old, same old...
Men nu då! Kanske kommer det något efter "porten"... (Ingen Pärleport hoppas jag, ha, ha...)
Jippi! Vi kom fram till Masafi. Det är en liten by som ligger i utkanten av Hajarbergen. Gränsen mellan emiraten Fujairah och Ras Al Khaimah går tydligen genom staden... Vi hamnade mitt i ett "marknadsområde"...
När jag är hungrig då vill jag ha mat NU! Här blir bra, på البيت الهندي (albayt alhindiu, som betyder Indian House)... Jag vill ha Poratha och Egg Sandwich!
Stället ägdes av en jättetrevlig indisk man. Hans lika trevliga kompisar satt och blev serverade av honom, i den pyttelilla restaurangen, när vi kom dit. Maten kom fort och var jättegod! Jag fick min Egg Sandwich och min Poratha...
Bob fick Chicken Curry också... Den var stark...
Här var minsann Walter självklart välkommen in i restaurangen (Men inte i den hundvänliga hotellrestaurangen) "Kompisarna" var fascinerade av att han satt i vagn. Men de förstod "hip pain"... Det var en god och trevlig lunch.
Mätt och belåten, med kaffet i högsta hugg, var man redo att fortsätta färden "hem" till Dubai...
Men vänta lite nu... Jag ser något brunt och ludet på vägen... Kan det vara en...
En KAMEL! Det var därför polisbilarna körde så sakta. De ville se till att kamelen fick en säker passage hem...
Tjingeling...








































Inga kommentarer:
Skicka en kommentar