Upptäcka saker...

Inget nytt under solen, som värmer lika mycket som vanligt. Samma promenader som vanligt. Fast det finns en del att upptäcka om man ser sig omkring lite...

Som till exempel blommor. Man kan inte tro att de över huvud taget kan orka växa i värmen, men "droppbevattningssystemet" som de har här fungerar tydligen utmärkt... 

Visste inte ens att dessa suckulenter kunde blomma...

Smörblomma?...🏵️

Från balkongen kan man också upptäcka saker. En kväll så undrade jag varför Bob stod och tittade fundersamt på några som just passerat övergångsstället. Detta par har en hund, och gubben brukar vara ganska hård mot hunden. Denna gång slog han hunden med sin käpp!!!   Bob funderade starkt på att springa efter gubben...😡

Man kan upptäcka trevliga saker från balkongen också. Här promenerar Lara och Guðmar längs med viken, med Henry i vagnen. I bakgrunden syns ön Pearl Jumeirah. Dit skulle vi i lördags.

Liten kartlektion... Vi bor vid gula cirkeln, den blå cirkeln visar Pearl Jumeirah (duh...), den röda cirkeln visar Nikki Beach Club, dit vi skulle bege oss. Den gröna cirkeln är ju viktigast, där jobbar Bob. Vi försöker att hålla oss nära "allt"...

På väg för att upptäcka Nikki Beach Resort. Jag har faktiskt inte varit där, trots att det ligger nästgårds...

Sett från havssidan... "Nikki Beach Resort & Spa är en lyxig strandnära destination, som ligger på Pearl Jumeirah. Komplexet har 117 rum och sviter, 15 villor, med privata pooler, och 63 privata bostäder". Jo, jag tackar jag...

Bild från "broschyren". "Hotellets förstklassiga faciliteter återspeglar samma eleganta, moderna utseende och känsla som varumärkets signatur-ställen runt om i världen. Faciliteterna inkluderar en tennisbana, banbrytande mötesplatser och många sittplatser utomhus. Njut av 450 meter privat strand, med obruten havsutsikt och total avskildhet".

Min bild är lika tjusig tycker jag...

Vi hade trevligt sällskap. Christer, Hans-Jacob, Bob och jag har precis fått vår mat...

Maten såg ut ungefär så här, fast vi hade bara en hamburgare var och den var stooor...

Intresseklubben informerar... Ungefär här satt vi. Hade med andra ord bra utsikt... Tydligen så har denna resort varumärkets budskap, "Celebrate Life", i åtanke hela tiden. Och vi var i gott sällskap för "en rad oemotståndliga fester och underhållning i världsklass, kombinerat med uppmärksam, vänlig service och utsökt mat, gör Nikki Beach till en populär plats för kändisar, A-listare och trendsättare över hela världen". Undrar vilken kategori vi tillhör?...

Så börjar solen att sjunka ner mot havet...

Efter middagen tittade vi lite på "faciliteterna". Christer och jag kikade in på Bungalo34. 

(Jag har stavat rätt)...

Deras skaldjursfat gick inte av för hackor...

Bob och Hans-Jacob struntade totalt i ostron och krabbor, de hade betydligt viktigare saker att upptäcka. Rätt storlek på fälgarna är tydligen viktiga grejer...

I söndags var det dags för ännu en ny upptäckt här i Port de la Mer. Då besökte vi för första gången Alica Bakery, "en drömsk plats vid vattnet, som serverar hemlagade godheter, med lokala och ekologiska ingredienser. Prova allt och ta sedan hem en citronkaka och en svamprulle"...

Nja, vi provade inte allt. Men vi tog en vanilj-saffransbulle och något som liknade en kanelbulle, med någon slags kräm på. Super-smaskens!!

Mätt och belåten...

Inte så värst belåten...

Efter fikan så var vi i stort behov av att röra oss lite. Vi bestämde oss för att upptäcka 

Port de la Mer's strandpromenad...

Dubais skyline syns i bakgrunden. Det var VARMT i söndags... Så varmt att jag/ vi glömde att ta foton från promenaden. Vi promenerade fort bara för att komma hem, typ...

Lång historia kort, efter vår snabba promenad (bra, efter de mega-bullarna vi hade klämt i oss, ha, ha) så möttes vi av en LÅST grind. Vad bra. Här står man, med lång kjol och hundkärra...

Bob klättrade så klart lätt som en plätt upp på grinden...

Så skuttar han smidigt ner. Av förklarliga skäl finns inga bildbevis på mig när jag kravlade över grinden. Innan Bob skuttade över så fick han hjälpa mig att komma upp på grinden. Och med lite fix och trix så kom jag över till slut... Kanske inte så smidigt...

Såg nog ut ungefär så här när Bob assisterade mig...

Och det såg nog ut ungefär så här när jag kravlade över... Men jag var stolt när jag klarade det, med kjolen i behåll och allt...

Nästan lika stolt som jag var när Walter skuttade upp för alla stentrappor i Cornwall, för 11 år sedan. Those where the days... 💖

Han kanske inte kan skutta i trappor längre, så det blir inte så mycket upptäcktsfärder. Men han kommer ändå alltid att vara Världens Bästa Walter... 

Tjingeling...