Walter på väg, återigen...: På spaning...

Så var det blomsterspaning igen, Walter stannar till, framför gul och lila prakt...

Walter spanar även in den nyaste planteringen...

De blommar ju! Hur är det möjligt?! Nåja, strunt i blommor...

...vi har trevligare saker att göra...

Vi skulle till The Irish Village, i Al Garhoud, igen...

Den här gången hade vi sällskap av Sølvi, Hans-Jacob och Christer." Alla" står och stirrar ner i vattnet (vissa stirrar på en telefon för ögonblicket🤣), för där var spännande saker att spana på...

Eller snarare lite gulliga saker att se, sköldpaddor och karpar. Faktiskt ganska mycket av båda, även om det inte syns här, ha, ha...

(Intresseklubben informerar, det fanns mycket fler karpar och sköldpaddor i Hiroshima...)

Hur som helst, sedan var det vinnartavlan för Dubai Duty Free Tennis Championships som spanades in. Och Sverige var ju tvungna att visa Norge, att vi hade en vinnare med på tavlan. Viktiga grejer, ha, ha...

Tennisstadion i Al Garhoud har varit värd för detta evenemang sedan 1993. "Dubai Duty Free är de stolta ägarna och arrangörerna av ett av de mest populära och konkurrenskraftiga evenemangen i världen. De är nu inne på sitt 33:e år i Dubai". Dubai Open, 1994, var den andra upplagan av denna tennisturnering för män, och spelades på hårda banor utomhus. Då vann Magnus Gustavsson singeltiteln. (Har ringat in honom på bilden...)

I Al Garhoudområdet ligger inte bara Dubai Free Tennis Stadium och The Irish Villige.

Century Village är ett annat "restaurangområde"...

På spaning i Century Village...

Restaurangerna ligger som på en innergård, och är byggda i en "rustik europisk by-stil"...

Det finns åtta internationella restauranger och barer att välja mellan... I bakgrunden sys den libanesiska restaurangen Baranda...

Till höger syns japanska flaggan, för där ligger Sushi Sushi. Väldans fyndigt namn... Undrar vad de serverar där?😆

Vi gick vidare till The Irish Village, för ett glas vin (eller öl) i solen. Där har de gullig personal...

Fast de verkar inte så serviceinriktade...

En del av personalen kom och tog för sig av Walters vatten...

Lite väl fräckt, tyckte Walter...

Vi tog en kvällspromenad istället...

Sen går vi tillbaka in bland de glittrande ljusen, till kvällens restaurang...

Här sitter gänget, som hade valt Sushi Sushi (😆), och spanar in matsedeln. Intressant var att just den restaurangen hade "tre restauranger i en": La Vigna, Da Gama och Sushi Sushi. Italienskt, portugisiskt och japanskt. Hm... Undrar hur det blir...

Slutliga recensionen: Allt var såååå gott! Sølvi, Hans-Jacob, Chister och Bob åt självklart

Sushi Sushi, ha, ha...

Dags att åka hem. En chaufför från Zofeur kom och körde hem oss, och vår bil så klart.

Bra service...

Ramadan avslutades i lördags. Jag tror att det var därför som vi såg många upplysta moskéer på hemvägen. Här passerar vi Sheikh Rashid Bib Mohammed-moskén, uppkallad efter shejken med samma namn, "en visionär ledare, vars arv fortsätter att forma Dubais landskap".

Så här ser moskén ut i dagsljus. Vi har inte varit där, men den lär fungera som "en symbol för Dubais engagemang för inkludering och mångfald. Med sina dörrar öppna för människors alla trosinriktningar och bakgrunder, står den som ett levande bevis på emiratets etos av tolerans, acceptans och ömsesidig respekt."

Nästan hemma, för här passerar vi "vår" moské, Jumeirah Mosque. Även den lyser tjusigt i mörkret...

Vi besökte moskén förra året i maj, vilket jag skrev om här:

https://walter-pa-vag-aterigen.blogspot.com/2024/05/pa-besok-i-jumeirah-mosque-och-irish.html

Veckan har varit nästan som vanligt. Walter har gått sina vanliga promenader...

...och han har spanat på buskar, vatten och staket...

Fast här var något som inte var riktigt som vanligt. Det står någon och spanar in oss från balkongen...

Det var Bob, som jobbade hemifrån i måndags. Ramadan och fastan varar 29-30 dagar, beroende på månkalendern. I år så avslutades den efter solnedgången i lördags, den 29 mars. Och då börjar festen, Eid al-Fitr. Den håller på i minst ett dygn, men kan i vissa länder vara i upp till tre dagar. Som till exempel här. Så eftersom det var helgdagar, och Bobs "gubbar" var lediga, så var det inte någon idé att åka till kontoret, det fungerade lika bra att göra jobbet hemma. Mysigt...

Och jag fick sällskap till gymmet här hemma på eftermiddagen...

Han smygfotade mitt i mitt svettiga benpress-pass...

Jag tog minsann inget smygfoto...

Fast det här var ett smygfoto, när Bob hade lunchpaus. Han anstränger sig verkligen för att få mesta möjliga sol. Han bryr sig inte ens om att han kan få nackspärr...