Walter på väg, återigen...: Vecka 6...❤️‍🩹

Så har vecka 6 utan Walter passerat. Inga "hundutflykter" till Burj Park mer...💔

Saknar våra morgonpromenader, jag har i princip inte varit utanför dörren på fem veckor. I veckan tänkte jag ta en 15-minuters promenad till en butik... Gick inte så bra, jag var genomsvettig efter två minuter. 40 grader varmt... Det blev taxi...

Vi har i alla fall varit på en utflykt i helgen. La Perle, en permanent show, som visas på Hilton Hotel, i hjärtat av Dubai, i Al Habtoor City...

Entrén kändes lite som att gå till en stor biograf, man kunde köpa både godis och popcorn...

Fast det fanns även en mini-bar... Trevligt...

Snart startar showen (vinet fick man lov ta med sig in...)...

La Perle är utformad som en saga. Berättelsen är till stor del inspirerad av Dubais historia och dess befolkning av pärldykare. De viktigaste delarna i sagan handlar om en modig ung kvinna, Pearl. Hon kommer från den verkliga världen och är helt främmande för "drömlandet". Hon går in i denna drömlika värld, för att hitta kärleken och en förlorad pärla...

Här står prinsen och kungen. Kungen är en girig och barnslig pärlsamlare, som använder sin kraft för att få den drömlika kärleken att segra. Prinsen är kungens tjänare, och han är i själva verket ond och grym. Han fungerar som antagonisten i berättelsen...

Pearl blir bestulen på sin pärla av prinsen...

Prinsen kastar pärlan i vattnet...

Den förlorade pärlan "symboliserar upptäckt, enighet och förändring, som återspeglar både Dubais historia och showens övergripande tema"... Förresten, Pearl hänger i sitt eget hår!!!

"En drömlik resa... Pearls strävan tar henne genom olika fantastiska möten och miljöer"...

Här har ett gäng människor med "lyktstolpar" dykt upp. Lyktstolparna hade Walter gillat...

Lyktstolparna svävar i luften och akrobaterna har inga säkerhetslinor! 😱

De var faktiskt fantastiska...

"Teknologiska och konstnärliga element: Showen använder sig av ljud, ljus projektioner och en toppmoderna vattenteater, för att förstärka berättandet"... Här fylls hela scenen med vatten, som sedan kan dräneras på bara några sekunder...

Här kommer fler akrobater. De ska nu dyka ner i den 5 meter djupa polen, från 18 meters höjd...

Mera ljud och ljus och projektioner... La Perle "visar upp Dubais förvandling från en sömning bosättning till ett globalt affärscentrum"...

Man känner sig "integrerad med artisterna, när 270-graders sittplatser ger ett annat perspektiv på handlingen, som utspelas i den skräddarsydda vattenteatern"...

Planeten i förändring? Eller är det en brinnande pärla?...

Pearl funderar och det regnar inomhus... (Svårt att återge en show i foton...) Sagan utforskar idén om enighet och transformation, symboliserad av den förlorade pärlan...

Det hände någonting hela tiden...

Här gällde det att ha tungan rätt i mun... Man ser faktiskt att en av dem snubblar...😱

Cyborger... "Ljust klädda figurer från framtiden, som är skickliga på akrobatik"...

Mera cyborger, nu i luften...

Här syns Pearl och hennes kärlek, Antar. Han är gladiator och kär i Pearl, men han har en odödlig lojalitet mot kungen. I bakgrunden syns ett "lejon" (?), inspirerat av den traditionella kinesiska karaktären "kungens husdjur"...

Ännu mera cyborger... Skickliga var de i alla fall...

Plötsligt så dök det upp cyborger på motorcyklar...

Filmen visar hur motorcyklarna kör in i en rund stålbur... Rund som en... pärla?...

Ser ut som en stor eldfluga!...

Slutet på la Perle är "ingen definitiv slutsats, utan en känsla av ouppklarad kontinuitet, som gör att man funderar över berättelsens betydelse". Antar försöker använda en portal för att återföra Pearl till hennes ursprungliga värld, men de två världarna börjar istället att sammanstråla. Detta leder till "en förlust av kärlek, en gråtande värld och en återförening i en förvandlad verklighet. Slutet lämnar frågan öppen om resan verkligen är slut eller om det bara är en ny början"...

Artisterna tackar för sig...

Det kinesiska lejonet "spelades" två killar, som var otroligt välkordinerade...

Var på ännu en utflykt i helgen, på kaféet Forever Rose...

Allt startade egentligen med butiken Forever Rose, som skapar hantverksmässiga rosor, som lär vara "för evigt"... Varumärket har sedan dess utvecklats till en "boutique-destination för kompletta lyxgåvor. Allt från specialutvalda blommor och choklad, till unikt tillverkade parfymer och en utsökt kollektion av smycken"..

Enligt mannen som Bob pratade med, så höll rosorna i fem år. Vaddå, "för evigt" var det ju...

Blev inga "lyxgåvor" för oss... Vi gick vidare till kaféet... Hela konceptet på Forever Rose Café är personligt designat av dess grundare, Ebraheem Al-Samadi och bygger på ett sagobokstema... (Han äger även rosbutiken...)

Kaféet är utvecklat som en 2D-illustration, som gör att man känner sig som att man är en del av en teckning. Här syns grundaren Ebraheem. (Han är förövrigt en av huvudkaraktärerna i dokumentären Dubai Bling...)

Jag tar kort på Bob...

...som tar kort på mig så klart...

"Den unika designen får den verkliga, tredimensionella världen att se ut som en platt illustration"... Tycker att Bob i allra högsta grad ser verklig ut...

Annorlunda inredning, och god mat...

Forever Rose...

Forever Rose... Tänk om det kunde finnas en Forever Walter...

Men det finns tyvärr inte, så nu blir det lite reseminnen igen... När vi bodde i London 2014, så ville Walter så klart se lite mer av landet. Så vi åkte till Cornwall... Här har vi kommit fram till Port Gaverne...

På promenad i omgivningarna... Vi bodde i ett litet hus som låg mitt emot Port Gaverne Hotell...

Där var det trevligt att äta och dricka, och alla var välkomna. När vi kom dit så kunde vi mötas av fågelhundar...

...eller någon slags bullterrier...

...eller någon annan jättehund...

Fast den bästa hunden fick så klart plats ändå...💖

Ska fotot vara med öl...

...eller utan öl?... Jag röstar på det sistnämnda...

Det var i alla fall en mysig pub...

När vi var nöjda gick vi bara tvärs över gatan, hem till vårt lilla hus...

Och Walter kunde sträcka ut sig i den tjusiga röda soffan...

Dags att upptäcka Port Gaverne...

Lite ogästvänliga stränder...

Och väldigt mycket trappor, som Walter lätt skuttar uppför...

"Kommer ni nån gång da?"

Vänta och vänta...

Walter var så klart alltid steget före...

Jippiiee!! 💖

Som sagt, alltid steget före...

🐾💖

🩵💙💜

Fantastisk natur i Cornwall!! Observera vad jag har på fötterna, praktiska (och snygga) gummistövlar, som passar det mäktiga landskapet...

Och vad hade Bob på fötterna? Tjusiga mockaboots (!), som han självklart lyckades få hundskit på...😱 Walter är oskyldig...

Efter borttagande av oönskad materia, så fortsatte promenaden runt Port Gaverne...

Mycket gamla hus, man kände "historiens vingslag"...

Walter på upptäcktsfärd med husse...

Vi gjorde fler historiska besök. Här har Walter chans att få kissa på Tintagel-slottet. Det är en slottsruin, (slottet byggdes under 1230-talet) som enligt legenden sägs vara platsen där kung Arthur avlades och föddes.

På vandring kring Tintagel. Legenden om riddarna av det runda bordet, som var kung Arthurs bästa riddare och bodde i hans slott Camelot, är starkt knuten till Tintagel...

De här trapporna var inte gjorda för en liten hund. Men Walter hade ju så klart sin egen bärare...

Cornwalls mäktiga kust breder ut sig i bakgrunden...

Walter är inte imponerad...

Men nu blev han nog lite imponerad. För vi gjorde ett besök på Jamaica Inn, en pub som ligger i utkanten av Bodmin. En av mina favoritböcker är Värdshuset Jamaica, som skrevs av Daphne du Maurier 1936...

Handlingen i boken utspelar sig 1815. Den unga Mary Yellan flyttar, efter föräldrarnas bortgång, för att bo hos sin moster Patient. Mostern bor på Jamaica Inn, som ägs av maken Joss Merlyn. Mary upptäcker snabbt att värdshuset är ett otäckt ställe, och att lokalbefolkningen var misstänksam. För hennes morbror är nära kopplad till en grupp suspekta män, som verkar vara vrakplundrare... Så spännande!

Det verkliga Jamaica Inn existerar fortfarande (lite större bara) och nu är vi här!! På den kala Bodmin Moor...

Och här sitter jag och Walter på ställets mest berömda plats, en guldplakett syns i golvet...

På plaketten stod: "On this spot Joss Merlyn was murdered"... Walter var djupt imponerad...❤️

Efter Cornwall fick Walter mersmak på att upptäcka England. Så vi åkte till Tenterden, som ligger i Kent... Utanför "vårt" ställe... (Detta var ägarnas hus, vi bodde lite bakom...)

Bilen parkerad precis vid dörren, så att Walter kan knalla rakt in...

Sängen var med så klart...

Självklart startade vi med att besöka den lokala puben...

Walter var lite avundsjuk på Bobs fåtölj...

...så den fick han självklart ta över...

Han hade förresten många platser att sitta på...

"Ska jag verkligen ligga här?"...

"Tycker att det känns sådär..."

"Nu blev det bättre"...

Hemma efter krogbesöket. Vårt hus var inrett i japansk stil, för frun i huset var från Japan. Undrar förresten varför vi tog med Walters säng...

Utsövd är Walter på nya äventyr i Tenterden. Den lilla staden är känd för att vara hem för ångtågen från Kent & East Sussex Railway...

Det lilla stinshuset syns i bakgrunden...

Stå och vänta på tåget...

Sitta och vänta på tåget...

"Ska vi gå på nu?"...

-Först ska vi ha en tjusig bild, titta in i kameran Walter... "Så klart"...

Nu var det dags! Och självklart åkte Walter första klass...

💖

Mysigt att åka ångtåg... Tuff-tuff-tuff...

Första klass-passageraren...

Vi gjorde ett stopp i Bodiam. Där låg nämligen Bodiam Castle. Slottet byggdes, med sin vallgrav, 1385 av sir Edward Dalyngrigge. Han skulle försvara området från fransk invasion... Här går riddaren, förlåt, jag menar Bob... Han har koppel i handen, men ingen hund...

Här är hunden. Walter var som vanligt först...

Maffiga Bodiam Castle... Man fick ha hund på området, men inte överallt.

" Var får min hund vara? Hundar i kort koppel är välkomna i alla områden utomhus, förutom slottet och träbron. De kan också vara med dig i Castle View Café"...

Walter kissade där han fick lov, sen gick vi...